Världen sätter återigen sitt hopp till ett nytt klimatmöte, denna gång, i Baku, Azerbajdzjan, där COP29 har börjat. Detta evenemang, som kommer att pågå till den 22 november, lovar att vara nyckeln till att lägga grunden för ett globalt svar på klimatförändringarna. En känsla av osäkerhet genomsyrar dock under de första diskussionerna, särskilt på grund av bristen på konkreta åtaganden och frånvaron av viktiga personer som USA:s president Joe Biden och andra viktiga ledare som Xi Jinping, som har skapade kritik och tvivel om mötets effektivitet.
Klimatfinansiering är utan tvekan det centrala ämnet för detta toppmöte. De länder som drabbas hårdast av klimatförändringarna, särskilt utvecklingsländerna, hoppas få ett fast åtagande från de rikaste länderna för att hjälpa dem att bekämpa och anpassa sig till de förödande effekter som de redan börjar se på sina territorier.
Finansiering, en nödvändig utmaning
I Baku är målet att definiera hur mycket pengar som ska mobiliseras från 2025 för att finansiera åtgärder mot klimatförändringar. Det nuvarande målet, som fastställdes 2009, var att mobilisera 100.000 miljarder dollar årligen, en siffra som, även om den var ambitiös vid den tiden, inte nåddes förrän 2022, och en betydande del av dessa medel har tillhandahållits i form av lån, vilket har ökat skulden för många utvecklingsländer.
Nuvarande krav är mycket högre. Det uppskattas att Mellan 1 och 2,4 biljoner dollar kommer att behövas årligen för att ta itu med klimatkrisen till 2030. Utvecklingsländerna, särskilt de mest utsatta, insisterar på att medel måste komma från de länder som historiskt har bidragit mest till utsläppen av växthusgaser.
Verkställande sekreteraren för FN:s klimatförändringsområde, Simon Stiell, har varit tydlig med att påpeka att klimatfinansiering "Det är inte en välgörenhetshandling, det är ett globalt behov". Idén om att de rikaste nationerna hjälper de mest utsatta är inte bara en handling av klimaträttvisa, utan också en investering i planetens stabilitet. Om vi inte agerar snabbt kommer extrema väderhändelser att intensifieras och drabba alla, oavsett förmögenhet eller geografisk plats.
Ett toppmöte präglat av geopolitik
Valet av Azerbajdzjan som är värd för COP29 har skapat kontroverser, främst för att landet är en "petrostat", med sin ekonomi baserad på olja och gas, vilket ställer det i klar motsättning till ansträngningarna för omställningen till ren energi. Mer än 90 % av Azerbajdzjans export kommer från fossila bränslen, och dess BNP beror till 64 % på dessa resurser, vilket gör landet till en av de största gasexportörerna i världen.
Dessutom har presidenten för COP29, Mukhtar Babayev, tidigare direktör för det statliga oljebolaget Socar, också varit föremål för kritik. Valet av Babayev och Azerbajdzjan att leda detta toppmöte har väckt misstankar om olje- och gasintressens eventuella inflytande i klimatförhandlingarna.
Faran med ett aldrig tidigare skådat år
Den senaste rapporten som lagts fram av Världsmeteorologiska organisationen (WMO) har lagt till ett brådskande meddelande till diskussionerna. 2024 förväntas bli det varmaste året någonsin, och det mest oroande är att detta år kan bli det första där den globala medeltemperaturen överstiger den kritiska barriären på 1,5 grader Celsius, den tröskel som man försöker undvika enligt Parisavtalet.
Dessa uppgifter har varit en "röd varning" för världsledare och icke-statliga organisationer som är närvarande i Baku. Effekterna av den globala uppvärmningen har redan märkts med förödande naturkatastrofer som de senaste skyfallen i Valencia och andra delar av världen. Simon Stiell påminde de närvarande om det "ingen är immun mot denna kris", och att extrema väderhändelser kommer att fortsätta att påverka både rika och fattiga länder om inte beslutsamma åtgärder vidtas.
En osäker framtid
Trots brådskande och allvar i situationen, COP29 har inte varit fri från spänningar och meningsskiljaktigheter. Geopolitiska skillnader finns fortfarande vid förhandlingsborden. Internationellt finns det en oro för vilken roll Donald Trump, nyligen vald president i USA, och hans välkända skeptiska ställning till klimatförändringarna kan spela. Under sin förra mandatperiod drog han tillbaka USA från Parisavtalet, vilket lämnade en betydande lucka i åtagandena om globala utsläppsminskningar.
Europeiska unionen har gjort det klart att denna fråga förväntas vara central i diskussionerna och har efterlyst Amerika tar inte ett steg tillbaka i sin kamp mot klimatförändringarna. Europa har också lagt på bordet behovet av att tillväxtländer som Kina börjar bli mer aktivt involverade i klimatfinansiering, eftersom de hittills har varit mottagare av medlen, trots att de är stora globala utsläppare.
Dessa meningsskiljaktigheter, som läggs till kritiken mot Azerbajdzjan som värd, innebär att det finns förhoppningar om att uppnå en solid kompromiss under de kommande dagarna. Det återstår att se om världsledare kommer att ta sig an och de kommer att kunna nå överenskommelser som verkligen har en betydande inverkan i kampen mot klimatförändringarna.
Mänskligheten är i en kamp mot tiden. COP29 i Baku ses som en avgörande möjlighet att främja klimatfinansiering och omdefiniera länders ansvar i kampen mot den globala uppvärmningen. Men i skuggan av politiska osäkerheter och inflytande från länder som är beroende av fossila bränslen är framtiden fortfarande osäker.