Genom historien har månen fängslat mänskligheten och gett upphov till uppkomsten och beständigheten av många myter kring den, av vilka några fortsätter att ge eko i modern tid. Det finns olika perspektiv på satellitens påverkan på både människor och natur, samt Månens unika egenskaper. Det finns till och med skeptiker som ifrågasätter en av rymdkapplöpningens anmärkningsvärda prestationer. Vi kommer dock att förneka det huvudsakliga myter om månen.
I den här artikeln kommer vi att berätta vad de viktigaste myterna om månen är och vad som är sanningen.
månmyter
Månen är inte rund, inte vit eller har en mörk sida.
Pink Floyd tog en serenad på månens mörka sida, vilket ytterligare befäste den utbredda uppfattningen att en del av månsatelliten ständigt är höljd i mörker. Dessutom leder vår uppfattning av månen från jorden oss att visualisera den som ett vitt sfäriskt föremål som liknar en gatlykta, ett hjul med ost eller något annat föremål som den har jämförts med. Dock, Ingen av dessa jämförelser är sanna.
Till att börja med är det viktigt att notera att båda sidor av månen upplever lika mycket belysning, känd som en måndag, på grund av dess rotation på sin axel i förhållande till solen, liknande jordens. Men ur vårt perspektiv observerar vi ständigt ungefär samma hälften (upp till 59 % synlighet), vilket får oss att tro att den andra sidan förblir ständigt mörk.
I motsats till vår visuella uppfattning, Månen har inte en perfekt rund form. För att den ska betraktas som en sfär måste alla punkter på dess yta vara på samma avstånd från dess centrum, vilket inte är fallet. Liksom jorden har månen en liten tillplattning vid sina poler. Dessutom verkar sidan vi ser något större än den motsatta sidan, vilket resulterar i en subtil äggliknande form.
Månen, i motsats till vad många tror, saknar den orörda vita nyansen och den strålande ljusstyrkan som vanligtvis förknippas med den. Istället, har en något matt gråaktig färg och saknar förmågan att avge sitt eget ljus. Dess skenbara belysning är resultatet av solljus som reflekteras från dess yta, tillsammans med det kontrasterande mörkret på den omgivande himlen.
Månen får inte vargarna att yla
Uppfattningen att vargar ylar vid fullmånen har blivit en allmänt trodd myt, vilket leder till skapandet av övernaturliga legender som t.ex. varulvar som påstås genomgå förvandlingar under fullmånnätter.
Det är viktigt att notera att det inte finns några underbyggda bevis som tyder på att fullmånen i sig har någon specifik inverkan på djur. Vissa effekter kan dock tillskrivas det. Till exempel samordnar vissa arter av fiskar, fåglar och reptiler sina migrations- eller äggläggningsmönster med tidvattnet, och väljer att avgå eller anlända under fullmånen när tidvattnet är på topp.
Ljusets påverkan på djur varierar i olika situationer. Under fullmånens nätter, dagaktiva varelser vågar sig ut för att jaga som om det vore dag, medan nattdjur drar sig tillbaka till sina hålor för att undvika överdrivet ljus. Ett spännande exempel är den afrikanska dyngbaggen, som visar en preferens för månbelysning snarare än solbelysning. Han visar förbättrade navigeringsförmåga och rullar sina dyngbollar i mer direkta banor under månens sken.
Månen är inte ihålig
Uppfattningen att månen kan vara ihålig eller innehålla en betydande mängd tomt utrymme är ett begrepp som förekommer ofta i science fiction och ibland funderas av människor med olika grad av allvar. Vissa föreslår att deras utbildningsprocess är ansvarig för detta, medan andra antyder att den tömdes avsiktligt för att ge plats åt konstruktionen av olika strukturer, i synnerhet en utomjordisk bas.
Den vetenskapliga konsensus är bestämt emot idén att månen saknar en jordliknande struktur. Alla bevis pekar på en tunn skorpa, en stor mantel och en tätare inre kärna mellan dess lager.
Kvinnor får inte förlossning vid fullmåne.
En vanlig missuppfattning är att kvinnor som närmar sig slutet av sin graviditet är mer benägna att få förlossning under fullmånenätter. Många studier har uteslutit denna förmodade påverkan, och den dominerande förklaringen till denna myt ligger i vår hjärnas benägenhet att leta efter samband och mönster mellan extraordinära händelser för att förstå världen.
Till exempel, om ett sjukhus upplever en ökning av antalet födslar på en fullmånenatt, kommer människor sannolikt att associera vissa händelser för att ge en förklaring. Men om en liknande ökning av födslar inträffar en annan natt utan fullmåne, kommer ingen att dra en korrelation mellan de två händelserna.
I hela populärkulturen har det troligen länge funnits ett samband mellan månen och fertilitet på grund av parallellen mellan kvinnors reproduktionscykler och måncykler, som båda varar ungefär 28 dagar. Det är värt att notera att detta är det enda förhållandet mellan månen och fertilitet som stöds av bevis.
Månen gör oss inte galna
Användningen av termen "galning" är malplacerad. Det finns en utbredd, om än något förvirrande, uppfattning att närvaron av en fullmåne kan utlösa eller förvärra psykiska problem och störningar. Denna uppfattning har en djupgående effekt på vårt humör, vilket gör oss häpna.
Även om det kan vara svårt att kvantifiera, finns det inga underbyggda bevis som tyder på att nätter med fullmåne leder till högre frekvenser av sjukhusinläggningar för psykiatriska tillstånd eller en ökning av brott, mord eller självmord. Förutom, Det är viktigt att notera att månen inte har någon inverkan på jordbruket.
Det finns en långvarig tro som består som tyder på att växter växer kraftigare och ger större skördar när de odlas under fullmånefasen. Denna föreställning kan tillskrivas två potentiella mekanismer som erbjuder en förklaring till detta fenomen.
Jag hoppas att du med denna information kan lära dig mer om myterna om månen och den sanna verkligheten.